En av de bättre självbiografierna jag har läst är Shoe Dog av Phil Knight, grundare av Nike. 

Kanske till och med den bästa...

Boken är en memoar där Knight berättar om hur han grundade och byggde upp Nike. Den är skriven med en berättande stil som gör att den ibland mer känns som en spännande roman än en traditionell självbiografi. 

Han är brutalt ärlig med alla detaljer vilket gör den mänsklig och många gånger lätt att relatera till. Det är uppfriskande att höra att även de stora, självklara bolagen har "famlat sig fram i mörkret" en gång i tiden (och många gånger gör än idag...)

Nedan följer en kort sammanfattning om Nikes begynnelse baserat på boken. 

Kan starkt rekommendera att klicka hem boken om du är det minsta intresserad.

Enjoy!

Phil Knight, grundare av Nike, är idag 86 år gammal och har ett networth på hissnande 35,2 miljarder dollar.

Vid 24 års ålder, efter att ha tagit examen från Stanford University och tjänstgjort ett år i militären, så genomgick han en existentiell livskris.

"Who am I? Why don’t I feel like a grown up?"

Likt många av oss var han vilsen. Han ville leva ett framgångsrikt, meningsfullt och unikt liv, men hade svårt att definiera vad det egentligen innebar. 

Den klassiska definitionen av ett stabilt jobb med en bra lön, villa, vovve och så vidare, var inget han gick igång på. Han ville mer.

Under en löptur en tidig morgon 1962 kom svaret till honom:

"Play" - "Enjoy work so much that it feels like play."

Några år tidigare på Stanford, skrev Phil en uppsats om hur potentiellt importerade japanska löparskor skulle kunna konkurrera med de europeiska märkena Adidas och Puma, som dominerade marknaden.

Han nördade ner sig i ämnet och ägnade flera veckor åt uppsatsen. Phil var själv en elitsatsande atlet tidigare och hade god insikt i ämnet.

“Maybe my crazy idea just might work. Maybe. No, no, I thought, running faster, faster, running as if I were chasing someone and being chased all at the same time. It will work. By God, I'll make it work. No maybes about it... History is made up of crazy ideas! Everything started as crazy ideas.”

Han bestämde sig för att ge skoidén en chans.

MEN

Innan det var dags att bli vuxen ville han först resa jorden runt.

Sagt och gjort, han lånade pengar av sin far och lyckades även få med sig sin vän Carter på äventyret.

Resan ansågs galen och farlig.

Idag, 2024, är backpacking inte ovanligt alls MEN 1962 hade 90% av amerikanerna aldrig ens satt en fot på ett flygplan.

Första stoppet var Hawaii. De gillade stället så mycket att de skaffade sig jobb och blev kvar i några månader. Senare fortsatte Phil resan själv då Carter träffade en tjej.

Ett av stoppen var Japan, där han besökte skofabriken Onitsuka som tillverkade löparskon "Tiger" (som senare blev Asics). Han lyckades förhandla fram en deal om att få importera skorna.

Väl hemma igen grundade han, 1964, Blue Ribbon Sports tillsammans med Bill Bowerman, som var hans tidigare löpcoach på University of Oregon, där Phil sprang för skollaget.

Bowerman var minst sagt en karaktär. Hård, respektabel och visste exakt hur han skulle pressa varje individ till sin maxnivå. 

Men mer än något annat var han besatt av löparskor. Han brukade smyga sig in i sina löpares skåp, sno deras skor, bryta ner dem i bitar och sätta ihop dem igen med små modifikationer.

Phils första beställning var på 300 par skor. Han sålde dem från sitt pojkrum och ur bagagen på sin bil.

MEN

Hans mest framgångsrika säljtaktik var att åka till olika friidrottstävlingar och prata med tränare, löpare och publik.

Responsen var alltid densamma – folket var galna i de nya skorna.

Där och då var det svårt att förutse hur stor idén egentligen kunde bli. Löpning var väldigt nischat och sågs knappt som en sport.

“people would drive by and make fun of you, tell you to get a horse. Some people would even throw drinks at runners”

Phils schema var hektiskt. Under de första 6 åren av Blue Ribbon jobbade han samtidigt heltid som ekonom för att kunna försörja sig själv och sin fru. 

"I was putting in 6 days a week at Price Waterhouse, spending early mornings and late nights and all weekend and vacations at Blue Ribbon. No friends, no exercise, no social life. My life was out of balance, sure, but I didn’t care."

På en friidrottstävling stötte Phil på Jeff Johnson, som skulle komma att spela en avgörande roll för Blue Ribbons tillväxt.

Han var en löpare-entusiast och blev snabbt ett fan av de nya Tiger-skorna. 

Jeff letade efter ett sätt att tjäna extra pengar vid sidan om sitt heltidsjobb, så Phil erbjöd honom en säljarroll på provision.

Han skulle få 1,75 dollar för varje par skor han sålde. Jeff blev den andra deltidsanställda efter Phil.

Och Jeff sålde. Phil fick brev nästan dagligen, fulla med nya beställningar.

“With the 20th letter or the 25th, I began to worry that the man might be unhinged... what in God's name had I done in hiring this guy”

Jeff var en karaktär. I sina brev skrev han långa historier om allt från hur han mådde till vilka löparprofiler han hade sålt till.

Phil svarade aldrig.

Jeff tjatade länge om att få bli heltidsanställd.

Phil sa nej. Blue Ribbon hade då negativt kassaflöde.

Men Jeff gav inte upp. Phil bestämde sig tillslut för att chansa. I slutet av 1965 blev Jeff därmed Blue Ribbons första heltidsanställda.

Jeff tjatade senare om att få öppna en butik. Phil sa nej. Men Jeff gav sig inte. Till slut sa Phil,  säljer du 3250 par skor på sex månader, så får du din butik… 

En helt omöjlig siffra, trodde Phil. Men inte för Jeff. Han lyckades, och 1967 öppnade han den första Blue Ribbon-butiken i Santa Monica.

Butiken blev ett mecka för löpare.

Phil var 31 år när han till slut kunde anställa sig själv på heltid. Vid den tiden hade de växt sig större och hade ett flertal säljare som reste runt i hela landet.

Det var här relationen med skotillverkaren Onitsuka började krackelera. Enligt Blue Ribbons avtal hade de monopol på att sälja skorna i USA – något som Onitsuka nu ville bli av med.

Phil kände på sig att något var på gång och hann börja utveckla sina egna skor innan relationen brast helt 1971.

Det var här Nike, det varumärke vi känner igen idag, började ta form. Det var faktiskt Jeff Johnson som kom på namnet, när han i en dröm såg "The Greek goddess of victory".

Phil hade egentligen tänkt kalla det “Dimension 6”.

Den kända Swoosh-loggan köpte de från designstudenten Carolyn Davis för endast 35 dollar. Phil ska ha sagt:

"Well, I don't love it, but maybe it will grow on me."

Bill Bowerman var en stor faktor bakom Nikes alla innovationer. 

"He was like a mad scientist." 

Han fortsatte experimentera med skor fram till sin bortgång 1999. En morgon såg han sin fru göra våfflor och fick idén att använda våffeljärnet för att skapa ett mönster som gav bättre grepp. Det var så den klassiska "Waffle Trainer" föddes.

Resten är historia...

Detta bara en bråkdel av bokens innehåll men förhoppningsvis tillräckligt mycket för att få dig intresserad :)