Glad påsk. Hoppas att helgen har varit bra så långt.

Ledighet i samband med högtider ger ofta tid för reflektion. Man slappnar av, tänker på annat och varvar ner. Kort sagt: man bryter sig loss från vardagen för några dagar. Och just då, när man minst anar det, dyker ofta de bästa idéerna upp. Känner du igen dig?

Det gör mig frågande, vad är egentligen produktivt?

När vi jobbar heltid och driver MANÅM vid sidan om är det lätt att fastna i vardagen. Det finns alltid något att ta tag i – to-do-listan känns oändlig, och tiden att få saker gjorda är knapp.

Att bara jobba hårt tar oss nödvändigtvis ingenstans. Hard core hustle gör visserligen att saker blir klara, men det ger ingen tid att reflektera över nästa steg.

Det är de bra idéerna som verkligen förändrar. Det är de som sätter kursen, visionen och driver utvecklingen framåt.  

Och tyvärr växer de inte på träd och är sällan något som kommer till en när man är stressad över sin to do lista. Med andra ord när man är fast i vardagen. 

I dagens samhälle är det så lätt att hela tiden stimulera hjärnan. Sociala medier, slö surf, kolla mailen stup i kvarten med mera. Det känns produktivt. Man får dopaminen MEN hur mycket flyttar det egentligen bollen framåt? Oftast står man bara vilsen och trampar vatten.

Idéerna kommer istället när man gör något helt annat. Typ tar en lång promenad, ligger i solstolen eller står i duschen. 

Men om du är lika fokuserad på produktivitet, likt mig själv, så är detta saker som lätt känns oproduktiva. Den inre rösten säger något i stil med:

“Varför ta en lång promenad när jag har så mycket att göra?” 

“Slöseri med tid!”

“Om jag ska ut och gå måste jag ha i alla fall ha en podd i örat.”

Hur absurt det än låter så ger det mig en inre skuld att man inte passa på att jobba när jag väl kan. 

Men i långa loppet, vad är egentligen mest produktivt? En promenad som ger en extremt bra idé eller att sitta halv-såsig framför datorn bara för att “känna sig produktiv”. 

Såklart behövs en kombination av båda. Detta påminner mig om berättelsen om de två skogshuggarna. Översatt till svenska lyder den något i stil med det här:

Det var en gång två skogshuggare som hette Peter och John. De brukade ofta tävla om vem som kunde hugga mest ved.

En dag bestämde de sig för att ha en riktig tävling – den som högg mest ved på en dag skulle vinna.

Nästa morgon gick de ut i skogen, ställde sig på varsin plats och började hugga så snabbt de bara kunde.

Efter en timme slutade Peter plötsligt hugga. När John märkte att det blev tyst från andra sidan tänkte han: "Ha! Han är redan trött." Och så fortsatte han hugga ännu hårdare.

Efter ungefär femton minuter började Peter hugga igen. De höll på så där hela dagen – Peter tog paus varje timme, medan John kämpade på utan att stanna.

När tävlingen var över var John helt slut men övertygad om att han vunnit.

Till hans förvåning hade Peter fällt fler träd.

"Hur är det möjligt?" utbrast John. "Jag hörde ju hur du tog pauser hela tiden!"

Peter log och svarade:

"Det är enkelt. Varje gång jag pausade, passade jag på att slipa yxan."

Det jag vill komma till är att mycket av det vi inte anser är särskilt produktivt är det som faktiskt är produktivt. 

Så tillåt dig själv att med jämna mellanrum varva ner, tänka på annat och bryta loss från vardagsrutinerna. Det är just där din nästa stora idé kan komma.

Med det sagt, ger du dig själv tillräckligt med tid att slipa din yxa?